Gravarnas vapen ger oss historien


Foto: ULF GRANSTRÖM
Gravfynd ger oss forntidshistoria. Jonas
Wikborg pratar om fynden med Ann-Christin
Elfström och Elise Hovanta.

Vapen i gravar började förekomma redan under äldre järnåldern och seden att lägga vapen i gravarna var utbredd. I Sverige har de flesta vapengravarna påträffats i Östergötland och på Öland och Gotland, bara ett fåtal i Norrland. Men i de gravar som påträffats i Sverige förekommer vapen sparsamt, bara i några procent medan i gravfält i Tyskland finns vapen i så mycket som en tredjedel av gravarna. Det berättade arkeolog Jonas Wikborg, när han pratade om vapengravskicket under järnåldern i Torsåker.
- Eftersom vapnen representerade ett stort värde kan man tänka sig att de som begravdes med vapen var ledare av något slag, framhöll han.
I de tidiga gravarna gjordes vapnen obrukbara, men senare lämnades de intakta.
                    
Gravfynden ger även en del vapenhistora där en utveckling går att följa och de berättar också om
influenser från olika håll. Under perioden f. Kr. var svärden långa och eneggade. Senare blev de kortare och tveeggade lika romarnas svärd. Längre fram när beridna soldater blev vanligare blev svärden längre och smäckrare för att passa bättre som huggvapen från hästryggen.
Även lans och spjutspetsar förändrades från enkla spetsar till spetsar med hullingar i bakkant som gjorde att de fastnade bättre och gjorde större skada i kroppen på den träffade.
- Men få saker är utvecklade av romarna utan de var duktiga på att ta till sig det bästa från andra håll, påpekade Jonas Wikborg.
Han tog som exempel ringbrynjan som utvecklades av kelterna liksom hjälmen medan svärdet av den
romerska typen har sitt ursprung i Spanien.
En speciell typ av gravar är de stora krigsbytesgravar som finns där krigsbyten från slagfältet kastats ihop. Gravarna är offerplatser där krigsbytet offrades till krigsguden som tack för krigsframgången. I Danmark finns många stora krigsbytesgravar som genom århundradena visar att krigarna kom från olika områden.
- Skälet till att Danmark ofta var krigsskådeplats är troligen att det var ett rikt område tack vare handeln, påpekade Jonas Wikborg.
Fynden innehåller förutom vapen även personlig utrustning, inte minst eldslagningsutrustning och kammar, från de fallna krigarna och det är med ledning av den personliga utrustningen som man kan se varifrån krigarna kom. De tidigaste fynden pekar på krigare från romarriket och folkslag söder om Danmark. Runt år 200 e.Kr var det anfall från sydvästra Skandinavien medan fynden 100 år senare pekar på krigare från östra Mellansverige. Av fynden framgår även att det troligen fanns legosoldater med annat ursprung i trupperna.
Sammanlagt har 850 vapengravar och 55 krigsofferplatser kartlagts i Danmark. Fynd som gett oss bättre kunskap om olika händelser och politiska skeenden i perioden just före år noll och de första århundradena.
Närmare 60 personer hade kommit, trots OS med Magdalena Forsberg, vilket visar på ett enormt intresse för vår forntiden.
ULF GRANSTRÖM

Pressklipp        Föreläsningar        Första sidan